RURALISTAS
Jag svänger av från asfalten, in på grusvägarna – Stavre, Ytterån, Boden, Kälom. Jag är vaken nästan dygnet runt, far till vänners köksbord.
- Kan du läsa det här, frågar jag. Staden är det nya normala, här finns de flesta av oss och fler blir vi. I staden blir vi fria statsmedborgare och i främsta ledet går kvinnorna, urbanistorna. Du sitter på andra sidan bordet, säger det där är liksom historiens äldsta trick att neutralisera en åsikt, att beskriva ekonomisk maktordning som en naturlag. Diskmaskinen låter hemma hos dig. Kan du stänga av den, frågar jag för jag spelar in dig där du pratar och du slår av och fortsätter. Det är så man jobbar med nyliberala tankar liksom, vi kan inte hålla emot därför ska vi bara glömma det, för det här är det nya, det här är neutralt.. fakta.. liksom vad ska man säga..“ This is nature”, liksom. Jag ler mot dig.
Med er, tjejerna runt mig här, pratar jag om beskrivningen av staden. Sådant vi matats med sedan vi var små. Att det är där något händer, där man blommar ut. Det är där individen får ta plats. Det är en bild som är väldigt fast i vår populärkultur. Så säger du. Nån säger att landet glider isär. Nån säger att berättelser blir verktyg i en konstruktion och att makt kan handla om att påtala den konstruktionen och perspektivet, pengarna och utrymmet att sätta dagordningen. Allt glider runt oss tyst och knappt märkbart, som is på sjöarna i Arktis. Perspektiv på verkligheten som verkligen blivit en kamp. I den luften runt oss far allt nu förbi.
Ruralistas handlar om en perifer stad och ett ruralt centrum, om makt, om möjligheten att sno flaggan. Att åskådliggöra ett vi. Att låta landsbygderna, småstäderna, centralorterna, Norrlands inland vara en tänkande yta, en plats för förändring, problematisering, nutid, aktion och framtid. Fiktionen, verkligheten och associationerna i nån slags autodidakt flätteknik.