Ruralistas 2016

Sound work for the Swedish National Radio

jag vaknar mitt i natten, det är nåt jag vill säga dig
som gör att jag inte sover
så jag går ut till dig
och som farmor låg och lyssna på Karlavagnen
tandlös i nattlinne och bara låg å lyssna
i sovstugan i 80 sängen, farmor, du mitt ursprung
mitt socialdemokratiska ångermanländska arv (som är så jävla suddigt nu)
jag skäms, skäms för att texten om att inlandet borde tömmas på folk
är skriven i er tidning, farmor och farfar, i kvällstidningen,
den som farfar stanna och köpte eller åkte på kiosken för att köpa jämt,
köp tidningen också, det behövde liksom inte sägas något mer, det var den tidningen–
jag skäms för utvecklingen och skäms
inte som i nåt pinsamt utan som i skam och ansvar,
ansvaret att säga nånting, resa sig, va en röst,
va en röst för ett perspektiv,
lyssna på vad som omger mig och dig och säga nånting därifrån.

det blir inte färdigtänkt det här och det släpper inte taget–

En tjej käkar mamma och pappas morfin på gårn där alla djuren sålts av. Hon plankar på tåget in till Östersund och sover i trappuppgångar och det finns ingen bensin i föräldrarnas bil så glöm att nån hämtar henne. Absolut inte i stan, inte vid närmaste hållplatsen heller. Hon ringer mig och vi går och köper läsk–

En tjej har ett jobb att röja skog, sitter i maskinen som avverkar och en man klättrar upp och slår på hyttens fönster. Slår och slår och slår, hon stannar och är rädd, han lutar sig mot rutan skriker, skriker men det går inte att höra vad han säger och mössan åker av, kronofogden får ringa Securitas. Träden faller med två skogsmaskiner och en securitasvakt som sitter på en stubbe och snapchattar och en man som gråter, låser in sig i huset och pengarna ska in och pengarna är i skogen–

Nån säger: Många av mina kompisar har samma feministiska utgångspunkt som jag men den rätta platsen för att utforma eller utveckla de här tankarna är i staden.

vad omger dig

vad kan du se?

alltså inte folk

familj, någons barn eller så

utan runt dig

hur är horisonten

vad gränsar kroppen din mot?

vad stöttar den sig på, när du går ut och vilka frågor ställer omgivningen, varje dag,

vad påminner den dig om?

vems kamp blir din och du en del av?

Jag är vuxen i det här landskapet. I det som är och i det som kunde vara. Står framför mig själv och känner rädslan, ilskan, osäkerheten. Allt är så osynligt här tidvis. Det går inte att tala om. Tidvis bara så jävla lojalt och ofarligt. Verkar alltid välja solidaritet före kritik. Verkar alltid tro att det är ett positivt anslag som förändrar, alltid ett pseudosamtal att föra. Till exempel på ett möte om regionsammanslagningarna. En kvinna i publiken säger något, annars är det bara män som viftar och vill ha micen. Hon är jag. På förra mötet var det likadant. Förutom då att den kvinnan inte var jag. Men vi var alltid en. Varför är det så? Och varför är det en ickefråga i rummet? Detta är bara en av alla frågor jag ville ställa. Du vet ännu inget om det här.

Men jag ville be dig läsa:
”framtiden tillhör kvinnorna i staden
staden är det nya normala
här finns de flesta av oss
och fler blir vi
forskningen bekräftar det
att i staden blir vi fria stadsmedborgare
och i det främsta ledet
där går kvinnorna, urbanistorna.”

Vad tänker du om det?

Ruralistas handlar om en perifer stad och ett ruralt centrum, om makt, om möjligheten att sno flaggan. Att åskådliggöra ett vi. Att låta landsbygderna, småstäderna, centralorterna, Norrlands inland vara en yta för intellektualism, förändring, problematisering, nutid, aktion, framtid. Fiktionen och verkligheten och associationerna i nån slags autodidakt flätteknik.

Ruralistas är en flerstegsraket.
2016 ett ljudverk för Sveriges Radio P1.

Det är ett skissblock; nya texter och bilder flyttar in och gamla sidor rivs ut i obestämt tempo.
Det är ett nyhetsbrev. Prenumerera här för att få det till din mail!

Vi tror att ljudlandskapet, bilderna och orden ska möta en publik, inta fysiska rum. Att det kanske finns i formen av en film, ett verk för scen, live.
Allt kan hända från och med nu.

jag vill se ut över en urban odling
in på en ekologisk tacoresturang
jag vill betala en städfirma att städa bajset
i bostadsrättens trappuppgång,

sitta och se sådär surt introvert ut
åka och lufta sig i nåt nackareservat
knuffa sin välklädda unge mot himlen
är vi i Girlville snart?

Del 1: Ljudverk för SR Tiden är nu. Någon är jag. Det handlar om att påtala bristande representation, lama frågeställningar som tröttar ut och formulera viktigare frågor. Sätta en 1080 istället för en 360. Levitera i ”Girlville” där kvinnorna i städerna utropas till vinnare. Säga dig nåt försök till en annan berättelse.

Ruralistas görs av Cicely Irvine (ljud, musik, klipp), Clara Bodén (regi, manus, idé, klipp) och Ronja Svenning Berge (grafisk form, illustration). Camilla Blomqvist, Sveriges Radio är producent för ljudverket.